Därför skiljer sig uppklaringsprocenten mellan olika länder
När lagföringar jämförs i förhållande till folkmängden ligger Sverige, Danmark och Finland relativt nära varandra. Norge ligger tydligt lägre. Sverige är det enda av de fyra länderna där antalet lagföringar per invånare har ökat sedan 2019.
Länderna räknar anmälda och uppklarade brott på olika sätt. Det gör uppklaringsprocenten svår att jämföra. Vid ett medieseminarium visade rikspolischef Petra Lundh och Johan Olsson, chef för polisens nationella operativa avdelning (Noa), hur skillnaderna påverkar statistiken och vilken bild som framträder när man också jämför lagföringar per invånare.
– Vi behöver jämföra samma saker för att kunna dra rätt slutsatser. När registreras ett brott och när räknas det som uppklarat? Svaren skiljer sig mellan länderna och påverkar procentsatserna. Samtidigt kvarstår vårt ansvar att förbättra de svenska utredningsresultaten, säger Johan Olsson.
Samma händelse kan räknas på olika sätt
Vilka händelser som registreras som brott påverkar hur många anmälda brott som ingår i statistiken. Länderna skiljer sig också åt i vad de räknar som ett uppklarat brott. I vissa länder kan ett brott räknas som uppklarat tidigare i processen än i Sverige. Både sättet att registrera brott och sättet att räkna uppklaring påverkar alltså uppklaringsprocenten.
Lagföringar per invånare ger en kompletterande bild
År 2025 hade Sverige 8,8 lagföringar per 1 000 invånare, Danmark 11,7 och Norge 4,1. Finland hade 10,0 år 2024, det senaste året som redovisas för Finland i jämförelsen. Siffrorna är exklusive strafförelägganden. Sverige är det enda av de fyra länderna där antalet lagföringar per invånare har ökat under den redovisade perioden. År 2019 låg Sverige på omkring 7 lagföringar per 1 000 invånare.
Lagföringar per invånare speglar arbetet i hela rättskedjan, från polisens utredningar till åklagarnas och domstolarnas beslut. Vilka brott som ingår påverkar också jämförelsen. Det syns i underlaget när trafikbrotten räknas bort.
Vad händer efter en anmälan?
Den som anmäler ett brott i Sverige behöver inte själv kunna bevisa att ett brott har begåtts. Uppgifterna i anmälan ligger till grund för bedömningen av om en förundersökning ska inledas. Utredningen ska klarlägga vad som hänt, vem som kan misstänkas och vilken bevisning som finns. Åklagaren bedömer om bevisningen räcker för att väcka åtal. Om åtal väcks avgör domstolen skuldfrågan.
Så kan polisen föra fler utredningar framåt
Polisen behöver säkra bevis tidigt, upptäcka samband mellan anmälningar och ge utredningarna tydlig ledning. En stöldanmälan med få uppgifter kan till exempel ge polisen ett nytt spår om den kan kopplas till andra stölder. Polisen behöver också följa upp var i processen ärenden med uppslag att utreda avslutas och varför.
– Vi ska kunna förklara både våra resultat och våra begränsningar. Men framför allt ska vi använda kunskapen för att bli bättre, så att fler brott kan utredas, fler gärningspersoner lagföras och fler brottsutsatta får möjlighet till upprättelse, säger Petra Lundh.